Frida - rädslan är min vän.

Jag ska nu berätta historien om när jag var på akuten sist.
Jag kan inte säga att jag är så värst vidare stolt. Men ni kanske får er ett gott skratt..?

Det var när jag gick i 9an och fortfarande höll på med hästar, jag hade prao på flyinge.. vilket var helt underbart.
Jag var hemma på helgen och skulle klippa min häst.
Då använder man en klippmaskin modell större.

Min häst bestämde sig för att just den dagen så var det jätte läskigt.
Hon tramsade sig ganska mycket i början men stod sen still. fram till att hon fick ett jätteryck och kastar sig emot mig.

Jag tappar balansen och kör handen rakt in i klippmaskinen.
det blev ett stort sår i handflatan. Jag skrek som en snorunge och rusade ut till mamma.

Bilen till akuten där vi känner överläkaren.
En kandidat skulle sy mig.

Holger Holst, så hette han.

Först bedövning. En fet spruta snett in i handen. till mitt försvar så vill jag säga att just händer, och fötter är extra känsliga.
det gjorde svinont.

Och sen var det ju en spruta till innan båda sidor var bedövade.
jag vägrade sy.

Då kommer vår kära överläkare och säger: NEHE du,. det ska sys! antingen syr vi som det är, eller så blir det mer bedövning!

Pest eller kolera?

Jag vägrade!
och då fick jag lugnande. Kommer inte ihåg så mycket. men enligt vittnen så låg jag och skrek att de dödade mig.
Inte kunde jag gå ut heller, fast jag erkänner att jag försökte och ramlade ihop på golvet i en klump.

Jag åkte rullstol ut från sjukhuset. för att jag sytt i handen.


Jag har tid på vårdcentralen idag. de skulle bara våga skicka vidare mig till sjukhuset och en operation.
nej nej nej. då kastar jag hellre in handduken.

Jag är feg. (men inte när det kommer till tatueringar)
Suck. jag vill inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0