Curse your god when your friends die.

Fick ett samtal av mamma ikväll.
Hon berättade att Wanja fått somna in.

Wanja var min första egna ponny som jag fick när jag var 9år. Sedan dess har hon varit i vår ägo, även om hon det sista halvåret bodde hos en liten 3årig flicka.

När jag fick Wanja var det det bästa som hänt mig. Hon var mitt allt. Men 27 år är gammalt för en ponny, och hon hade ett långt bra liv. Ingen lever för evigt, men det gör det inte mindre sorgligt.

Vila i frid min kära lilla ponny, hoppas att du får det fint i Trapalanda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0